Ett hopp på 5 år!

Hej! Jag lever!
Mycket som har hänt sedan sist!
Läkarutbildningen är färdig, at-tjänstgöringen likaså. Har gjort 2 vikariat på 2 andra sjukhus och är nu sedan ungefär ett år tillbaka på brottsplatsen. Hemma. Arbetar som st-läkare på en trevlig klinik och ska bli ortoped. Kanske inte vad jag tänkt från början, men det känns bra!

Fly

Jag vill fly!
Jag vill fly från den här gyttjan, kvicksanden, kletet och kladdet jag fastnat i.
Jag vill fly till en värld där man går barfota över trägolv med tjocka mattor och mikrofonsladdar i virrvarr.
En värld där sommaren aldrig tar slut och musiken aldrig tystnar.
En värld där omgivningens krav på prestationer är borta.
En sommarkväll med lägereldsång och samtal in på småtimmarna.
En värld med eld i öppna spisar och kvällsfika.
En värld där verkligheten är så långt bort men samtidigt så nära.
Var finns den nu? Hur når jag den?
Är den borta för evigt?

Termin 10

Suck! Jobbade sjukt hårt med mitt projektarbete, till en början mellan 40 och 60 timmar i veckan. Min handledare stressade mig så sjukt mkt... Jobbade även 55% på gamla jobbet, natt... (hela terminen) Var det sämsta beslut jag tagit tror jag...

Sen i slutet på oktober när alla journaler var lästa hade jag inte ngt att göra, bara vänta på statistiken och försöka skriva intro och metod...... (hängde en del på op också)

I december fick jag lite siffror och kunde försöka skriva ihop ngt resultat, skickade ett utkast till min handledare, som inte ens läste det för han sa att det inte var ngn mening för att det var så värdelöst.
Redovisade på kliniken utan min handledare (vilket gick bra) Tog jullov(jobbade också extra förutom mina vanliga pass)

I januari, skrev jag en nytt utkast och skickade till min handledare(inkl abstrakt men inte diskussion) och redovisade för klassen.
Nu sådär  några dagar innan nya terminen är inte min uppsats läst av min handledare, utan jag kommer få göra klart den under nästa termin.


Varför snurrar livet på så fort? Kan inte någon trycka på paus-knappen?

Att vara 32

tänker på sånt jag borde ha gjort i mitt liv...
känns ibland som jag har  missat en massa saker som man "borde" ha upplevt under sina tonår... många negativa upplevelser men iaf...

nu borde jag verkligen vara vuxen, eller?

Det känns som att en normal 32-åring gifter sig, köper hus och föder barn...

Jag trotsar mamma och färgar håret knallrött... funderar på rosa nästa gång...

önskar mig lite tvåsamhet

Frail

En gammal favorit.... 


Frail- Jars Of Clay

Convinced of my deception
I've always been a fool
I fear this love reaction
Just like you said I would

A rose could never lie
About the love it brings
And I could never promise
To be any of those things

If I was not so weak
If I was not so cold
If I was not so scared of being broken
Growing old
I would be...
I would be...
I would be...

Blessed are the shallow
Depth they'll never find
Seemed to be some comfort
In rooms I try to hide

Exposed beyond the shadows
You take the cup from me
Your dirt removes my blindness
Your pain becomes my peace

If I was not so weak
If I was not so cold
If I was not so scared of being broken 
Growing old
I would be...
I would be...
I would be...

...frail

Shelter

Tänk om det kunde vara så här i kyrkan....

 Shelter- Jars Of Clay

To all who are looking down
Holding on to hearts still wounding
For those who've yet to find it
The place is near where love is moving
Cast off the robes you're wearing
Set aside the names that you've been given
May this place of rest in the fold of your journey
Bind you to hope
You will never walk alone

In the shelter of each other
We will live
We will live (Never walk alone)
In the shelter of each other
We will live
We will live (Your arms are all around us)

If our hearts are turned to stone
There is hope we know the rocks will cry out
And the tears aren't ours alone
Let them fall into the hands that hold us
Come away from where you're hiding
Set aside the lies that you've been living
May this place of rest in the fold of your journey
Bind you to hope
We will never walk alone

In the shelter of each other
We will live
We will live (In the shelter)
In the shelter of each other
We will live
We will live (You will never walk alone)

In the shelter of each other
We will live
We will live (In Your arms are all around us)
In the shelter of each other
We will live
We will live (In Your arms are all around us)

If there is any peace
If there is any war
We must all believe
Our lives are not our own
We all belong

God has given us each other
And we will never walk alone

Söndag

Har haft "påsklov" en och en halv vecka nu, varav jag jobbat 3 super sega nätter. Jag gillar att jobba natt, men usch vad segt det var... Imorgon är det studier som gäller igen. Vi har en vecka teori innan nästa 3 + 3 veckors klinikperiod. Neurologi och psykiatri har jag kvar denna terminen.(Och glöm inte PU!) Sen har vi tenta i umeå, muntlig. Suck! Parallellt med detta ska jag träffa min handledare( för projektet nästa termin) varannan vecka och planera projektet.(Projektet som jag fö ser fram emot faktist- trodde jag aldrig!)

Funderar på om jag ska göra några ärenden idag, har lite saker jag borde skaffa, men det kan vänta....



ciao