oj en hel vecka!

tiden gå så fort, kom på att jag inte bloggat på en vecka...

Har varit sjuk i veckan, var hemma en dag med feber, men sen gjorde halsen ont flera dagar. Är bättre nu men inte helt fri från förkylningen.
I lördags var jag på konsert/galakväll för barn i alla länder i vasakyrkan, det var riktigt bra. Efter det var det fest i credokollektivet, det var trevligt.

idag har jag hängt i vardagsrummet med gilmore girls och EKG'n sen städade jag lite grand...

godnatt

höstbilder

Har haft en sån där osocial pysselhelg. Igår skippade jag en konsert med två körer som säkert var jättebra, och idag så missar jag ett kalas som säkert skulle bli jättetrevligt om jag bara försökte vara lite social. Men jag skyller på att jag har lite grejer att göra (och det har jag också), men det är ju inte bara därför. Orkar bara inte försöka vara social med personer jag inte känner så väl.

Men nu till pysslet...
Igår städade jag mitt rum! Fantastiskt va? Det började med att jag tänkte plocka fram mitt nintendo under sängen. Själva nintendot var ju inte svårt att lokalisera, även om frigolitboxen var ordentligt dammig. Men spelen hittade jag inte... så jag började titta i lite olika lådor, men hittade ingenting. Spelen råkade nog åka till sundsvall när vi höll på att flytta in här. Men så började jag städa istället. Det är däremot väldigt svårt att hålla ordning i ett rum på ca 8 kvm, så nu är det ju inte i ett fantastiskt städat skick, men det är mindre damm här iaf.

Sen såg jag "Dear John", den var bra. Väldigt vackert inspelad(jag tänker lite extra på sånt nu när jag går fotokursen).

Idag har jag fotograferat lite. Vi har en uppgift som ska vara inlämnad imorgon, som jag var tvungen att fixa till. Så jag har varit både inne och ute och fotat. Några av dem kan ni se längst upp...

lite afro hjälpte faktist:)

vaknat på fel sida.

ibland, som idag, vaknar jag på dåligt humör. och inte blir det bättre av att det snöar. blötsnö, på de vackra löven. njöt igår av att pulsa i löven, men idag blev det ingen njutbar utevistelse. cyklade till skolan i blötsnön. försökte bli på bättre humör av att ta på mig min rosa kofta men det känns inte som att det hjälper.

nä nu drar jag mot iksu, kanske lite afro kan hjälpa...

ibland undrar jag om ngn bryr sig egentligen, nu säger ni(om det är ngn som läser det vill säga) att det är klart att det är... men ibland undrar jag...

jag längtar, jag vet inte efter vad, men jag längtar... just nu är jag inne i en sån där musiklyssnarperiod, bla blir det muse, evanescence, paramore, eller varför inte Kevin Max. musik som är så vacker så att man vill gråta.

ibland önskar jag att jag var som alla andra, men förstår inte hur det skulle gå till. sen vill jag nog innerst inne inte vara som alla andra. jag tänker att de allra flesta har en mask, den kan vara mer eller mindre genomskinlig men iaf, en mask som gömmer den riktiga personligheten. En bra låt om det är Stained Glass Masquerade av Casting crowns.


Stained Glass Masquerade

Is there anyone that fails
Is there anyone that falls
Am I the only one in church today feelin' so small

Cause when I take a look around
Everybody seems so strong
I know they'll soon discover
That I don't belong

So I tuck it all away, like everything's okay
If I make them all believe it, maybe I'll believe it too
So with a painted grin, I play the part again
So everyone will see me the way that I see them

Chorus:
Are we happy plastic people
Under shiny plastic steeples
With walls around our weakness
And smiles to hide our pain
But if the invitation's open
To every heart that has been broken
Maybe then we close the curtain
On our stained glass masquerade

Is there anyone who's been there
Are there any hands to raise
Am I the only one who's traded
In the altar for a stage

The performance is convincing
And we know every line by heart
Only when no one is watching
Can we really fall apart

But would it set me free
If I dared to let you see
The truth behind the person
That you imagine me to be

Would your arms be open
Or would you walk away
Would the love of Jesus
Be enough to make you stay

Chorus (x2)

But if the invitation's open
To every heart that has been broken
Maybe then we close the curtain
On our stained glass masquerade

Is there anyone that fails
Is there anyone that falls
Am I the only one in church today feelin' so small

Nu är det tisdagkväll, jag lyssnar på Kevin Max julskiva, den är melankoliskt vacker, inte alls så där överjulig som vissa skivor kan vara. Den här kan man lyssna på ganska länge innan jul också. Den passar bra under mörka kvällar. Jag har krypt ner under täcket och tänkte snart försöka sova. Nalle Puh ligger inskuffad mot väggen, han är ganska bra att krama på när man känner sig lite ensam. Det är kallt i Umeå. Sådär så att det skulle kunna komma snö vilken dag som helst. 2 grader har termometern i mitt rum stått på i stort sätt hela dagen. Frågan är hur väl det stämmer överens med verkligheten. Men i sängen behöver jag inte frysa.

Läste idag Ulla-Carin Lindquist's bok "Ro utan åror" som är en bok om livet och döden. Ulla-Carin jobbade på rapport och fick ALS, som är en neurologisk sjukdom. Den hör till kurslitteraturen för PU'n. Jag grät. Det händer ganska ofta när jag läser sorgliga saker. Peter Pohl har skrivit många böcker jag gråtit till.


nä, nu ska jag sova....

vad tänker ni på?

har nyligen upptäckt en skön låt...
"i den stora sorgens famn" ted gärdestad

I den stora sorgens famn
finns små ögonblick av skratt
så som stjärnor tittar fram
ut ur evighetens natt
och i solens första strålar
flyger svalorna mot skyn
för att binda sköra trådar
tvinna trådar till en tross
mellan oss..
så vi når varandra

i den hårda tidens brus
finns de skrik som ingen hör
allt försvinner i ett sus
som när vinden sakta dör
alla tårarna har torkat
till kristaller på min kind
jag har ropat allt jag orkat
allt jag orkat efter dig
hör du mig?
kan vi nå varandra 

i den långa vinterns spår
trampas frusna blommor ner
och där ensamheten går
biter kylan alltid mer
ändå har jag aldrig tvekat
mellan mörker eller ljus
för när månens skära bleknat
har allt pekat åt ditt håll
och från mitt håll
kan vi nå varandra 

i den stora sorgens famn..