oväntat

jobbar ju som ni vet som sjuksköterska på sjukhuset. är rätt van (eller vad man ska säga) att patienter dör. oftast brukar de somna in efter en lång tids sjukdom men ibland, som ikväll så är vi inte beredda alls. en av mina patienter ville efter middagen gå och lägga sig, på vägen till rummet faller h*n ihop och blir okontaktbar och slutar till slut att andas. vi kunde inte göra ngt i det fallet. patienten var gammal och trött och hade troligtvis cancer. det sista h*n åt var glass. tänk att få dö efter att ha fått äta ngt riktigt gott. ibland är döden barmhärtig men alltid ledsam.

två vackra psalmer.


Tryggare kan ingen vara
än Guds lilla barnaskara,
stjärnan ej på himlafästet
fågeln ej i kända nästet.

Herren sina trogna vårdar
uti Sions helga gårdar;
över dem han sig förbarmar,
bär dem uppå fadersarmar.

Ingen nöd och ingen lycka,
skall utur hans hand dem rycka.
Han, vår vän för andra vänner,
sina barns bekymmer känner.

Gläd dig då, du lilla skara:
Jakobs Gud skall dig bevara.
För hans vilja måste alla
fiender till jorden falla.

Vad han tar och vad han giver,
samme Fader han dock bliver,
och hans mål är blott det ena:
barnets sanna väl allena.



Bred dina vida vingar, o Jesus, över mig
och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig.
Bliv du min ro, min starkhet, min visdom
och mitt råd och låt mig alla dagar
få leva av din nåd.

Förlåt mig alla synder, mig rena i ditt blod.
Giv mig ett heligt sinne, en vilja ny och god.
Tag i din vård och hägnad oss alla stora, små,
och låt i frid oss åter
till nattens vila gå.