ibland känner jag mig ensam fast jag är i ett rum fullt av mina vänner.
jag försöker bli bättre på att inte känna så, och det händer mer sällan nu än förrut.
jag vet inte om det är för att jag inte är uppvärmd att vara social.
det hände i kväll, var på födelsedagskalas hos markus och den där känslan smyger på mig. att ingen pratar med mig. att alla har parat ihop sig, men som tur är gick det ju över efter ett tag.
det var riktigt trevligt, tårta. lekar, teatersport och gosa med maija.

mindre trevlig var resan hem.
jag, jojo, micke o johan tog sista bussen hem.
bussen var full av fulla ungdomar som sjöng/skrek hela vägen in till stan.
bla om att de skulle slå ihjäl 400 timråbor med ett järnrör.
stackars busschauffören, vilket arbetsklimat. och han kan ju inte gärna kasta av en halv buss ensam. otäck stämning.
inte nog med det; bussen kom för sent in till stan, så jag missade min buss hem.
jag följde med grabbarna hem till dem och gick sedan resten av vägen hem själv.
björn väntade på jojo på navet.

nåväl, nu är jag iaf hemma.
jag gick med gud:)